Här har vi blandrasen Charlie. Han är en blandning mellan många olika raser, bland annat flatcoat och schäfer. Charlie bor på en hästgård på landet, och innan han började klippa sig hos mig förra året hade han aldrig varit hos frisören. Hans päls var väldigt sliten, och jag fick ta ned behängen ganska kort för att de skulle ha en chans att återhämta sig.
Eftersom Charlie inte har några stora pälsmängder börjar vi med att stoppa honom i badet. Han blir ganska smutsig ute på landet, så han får bada i Energee Plus från Espree. Jag avslutar med Parmas veteproteinbalsam. När Charlie ändå är i badet passar jag på att kika på hans analsäckar.
Sen är det dags att bli fönad... Syftet med att föna honom är att han ska bli ordentligt torr, och att pälsen ska ligga rätt för att jag ska kunna klippa honom. En hund som självtorkar riskerar att få fukteksem. Om man grovklipper hunden först kommer dessutom alla små tussar som är lätta att missa upp när man fönar hunden.
Medan jag blåser med fönen använder jag olika redskap för att reda ut, tunna ur och dra bort ull ur pälsen. Coatkingen med trähandtag är bra för att få bort all ull som är på väg att lossna. Det är sådant där lätt, tunt hår som lossnar i hemmet och ser ut som dammtussar... Det är mycket skönare för ägaren att pälsen lossnar här istället för hemma hos dem. Dessutom blir pälsen mer glansig och mycket luftigare. Den svarta skär bort täckhåren också, och är bra att använda på virvlar som man vill tunna ur. Använd den inte på sträva pälsar, som t ex cairnterrier!
Den ljusblå kardan är till för att borsta igenom pälsen och reda ut eventuella tovor. Den blå furminatorkopian är bra där Charlie har lite kortare päls, t ex på huvudet och benen. Den drar också loss gammal ull.
När Charlie är helt torr är det dags för klippningen! De första gångerna han var här gick det inte att klippa fram såhär snygga fanor. Pälsen var så sliten att det bara var tunna, långa, spretiga hårstrån som stack ut. Efter tre klippningar mår pälsen så pass bra att fanorna blir täta, och jag har en möjlighet att få till en snygg och prydlig linje.
Snygga och prydliga ben, och en fin linje under magen... En del hussar och mattar gillar inte de här skarpa linjerna, och i så fall får man använda effiliersaxen så att linjen blir mer naturlig och inte ser så "klippt" ut. Jag tycker att det är fint som det är på Charlie, men det är en smaksak.
Ser ni skillnaden? Jag har klippt bort allt som är slitet och oprydligt. Det blir dessutom lättare att sköta för husse och matte, och mindre att städa hemma...
Här är han färdig. Jag har trimmat öronen, toppat av manen, benen, buklinjen, byxorna och tagit rejält på svansen. Tassarna fick en genomgång med kloklippning och klippning mellan trampdynorna, men eftersom husse har klippt dem själv har jag bara putsat på ovansidan. Jag har dessutom tunnat ur hela pälsen på kroppen, och fått bort alla virvlar med hjälp av fönen, effiliersaxen och det svarta redskapet jag visade ovan. På sidorna och ryggen har jag klippt bort allt som sticker ut och stör. Jag avslutar med att göra rent öronen med öronrens.
Ser ni något som ser konstigt ut? Kolla på svansen. I början fick jag inte röra svansen för hans matte, vilket resulterade att den fortfarande var rejält sliten när resten av pälsen återhämtade sig. Den har kommit lite efter, så den ser fortfarande lite spretig och sliten ut. Om en eller två klippningar kommer den att vara lika snygg och välmående som resten av honom.
